Som svetten lackar i ett ansikte av snö
Det finns en tid att leva och en tid att dö
Du har väntat allt för länge men våren kom till slut
Du har älskat allt för starkt men sorgen hittar ut
Alla skulder är betalda, arvet är bestämt
Men nervositeten i dig virvlar runt alltjämt
Virvlar runt
När solen stiger fredag morgon blir din frist
Du dedikerar dikten livet som du mist
Tiden läker inga sår
Man förtjänar hur man mår
Tiden läker inga sår
Ett antal år av ditt liv är stulna
I ljuset blir det uppenbart
Att ganska snart har det vita gulnat
Ingen sanning är allas när blodet tunnats ut
Död sympati tillät hatet ta vid
En röst bor i ditt bröst som värnar om din ro
Men älven är för bred för lugnet att slå bro
Förtjänat övertid
Du byter en last mot en annan då och då
En svärm av gamar väntar på allt som finns att få
Du gav så mycket av dig själv, men du finns kvar
Vad spelar det för roll att ge till den som har?
De som har
Du är ändå ensam
Och dagen gryr igen, du skjuter upp din död
Men inuti dig flyter svart som kväver glöd